Conversation Piece

Idag har Goliat lämnat oss. Efter lång tids hälta har vår fina häst fått somna in. Goliat har alltid en särskild plats i våra hjärtan.

      
Det var ett tag sedan sist men jag är kvar. Jag har fått skor med sulor nu för jag blir så öm i fötterna. Jag tränar inte så mycket för vagn längre men de rider på mig då och då. Det är inte så läskigt, det klarar jag. Det är lugnt och skönt att gå i hagen och mästra med Knodden. Och matte borstar mig på kvällarna och säger att jag är hennes favorit. Det gillar jag. Vi hörs! /Goliat

Idag har jag gått galoppintervaller under sadel. Det kändes okej även om det var ganska läskigt nu när gräset har växt högt på sidorna av vägen. Jag hoppade någon meter rakt åt sidan ett par gånger så mamma var ganska nära att trilla av. När jag gör det blir hon illa ilsk, men hon kan inte så mycket göra eftersom det går i full galopp. Jag var helt slut efter de där intervallerna så jag hoppas att jag får träna med Herr Hagman några dagar nu.

Det är alltså så här det ser ut när jag tränar nu för tiden. Mammas andra sambo (förutom jag) cyklar före och jag följer efter. Undrar om de tänker att han ska cykla före när jag ska gå banjobb också?

Det är lätt att vara travhäst i Skåne.

Igår var det ett flängande i de där döjobbiga backarna igen med mamma klamrandes fast på ryggen. Jag blev så trött! Det var väldigt varmt och backarna är så långa. (Och mamma är så tjock. *viskar*) Nästa vecka ska vi åka till banan igen. Det är roligare.

Jag får sån där tuppkamspasta nu igen. Den är ganska god. Bara lite läskig nu.

Mamma klantade sig med min ena hov i början av veckan. Hon hade hört av någon norsk tränare att man skulle verka hovarna på något nytt sätt. Och det gjorde hon. Synd bara att hon inte hade fattat att man måste vara försiktig med hur man sätter sömmen sedan. Jag fick jätteont i ena hoven. Det var väldigt läskigt. Som tur var fattade hon det dagen därpå och tog bort skon och lade om den igen. Då försvann det onda direkt.

Vi får äta gräs i sommarhagen nu, det är läckert.

Imorgon ska vi till Axevalla för att testa om vinterträningen har gett något resultat. Vi har fått nya skor och mamma har putsat selen och tränat lastning med Goliat en sista gång inför resan.

Håll tummarna alla nu! Vi ska göra så gott vi kan med springningen.

Äsch, igår hade jag ont i kotorna bak. Det är väl ett av de få ställen jag aldrig har haft problem förut. De var svullna och stela. Matte säger att det inte var så himla farligt, men det kändes inte jättebra heller. Nu harjag fått liniment och laser där. Och så blir det vila över helgen. Det är inte lätt att gå jobb i backe med de här gamla benen.

Det är så läskigt. Att vara utanför gårdsplanen ensam, alltså. Igår hade vi ingen annan häst med oss på ridturen, matte och jag. Och så ville matte rida en annan väg än vi brukar. Åh, så jobbigt! Jag vågade inte gå in på det där fältet som matte ville att vi skulle rida på. Vi stod vid kanten i 40 minuter. Att hon inte bara ger upp! Det ordnade sig till slut i alla fall. Tina kom och gick före mig och då vågade jag. Men det var läskigt. Jätteläskigt.

 

Vi har fått en ny hästtransport. Den är i alla fall inte lika läskig som den gamla. Den nya är bred och ljus inuti. Och så är den stadig. Nu har jag också förstått att matte menar att jag ska gå in i transporten utan att hon går in först, så att hon kan stå kvar bakom mig och stänga för bommen. Hon förklarar så konstigt så det tog ett tag innan jag förstod, men när jag väl gjorde det så gick det som en dans.

 

Jag har fått en konstig - och läskig - pasta med tuppkam i av matte. Den verkar bra för nu är jag inte svullen i hovlederna längre och igår kände jag mig väldigt spänstig när vi tränade. Jag har inget ont i ryggen heller. Jag undrar om vi ska prova ett snabbjobb i solen idag? Men då måste jag gå förbi den läskiga bäcken för att komma till skogsvägarna där vi kan rida snabbjobb. Åh, vad jobbigt! Hoppas att jag får börja träna på en bana snart istället.