Det ska inte vara enkelt att träna häst
Okej. Nu skulle jag behöva lite mer flyt, tack.
Först tänkte jag träna hästarna hemma på banan runt fältet. Då pajade traktorn så jag kan inte sladda.
Jaha, jag kan ju åka in till Jägersro lite oftare tills traktorn är lagad, tänker jag då. En gång kunde jag åka dit, sedan gick bilen sönder.
Ja men okej, vi tränar på grusvägarna hemma istället, tänkte jag. Då visar det sig att Goliat vägrar gå den vägen om han inte har sällskap. Och vi har inget sällskap.
Ok, då får jag rida honom ett tag, tänker jag. Det var så vi hamnade i kornfältet som jag beskrev tidigare. Han är inte särskilt intresserad av någon tuffare träning, utan kastar sig hemåt lite då och då om man kräver för mycket. Enda stället han går med på att springa är i kornfältet. Den enda träningen han får nu - förutom att lunka sakta på grusvägarna häromkring under sadel - är alltså att jag rider intervaller i kornet. Inte särskilt lyckat.
Igår kändes det till slut som om måttet var rågat; jag var ute med Wannabe (efter att ha varit tvungen att sko om henne eftersom hon hade trampat sönder en framsko...). När jag var som längst hemifrån där jag brukar vända så öppnade sig himlen och det bara vräkte ner störtregn hela vägen hem. Jag såg knappt vägen framför oss. När jag till slut kom hem var jag lite stukad, får jag erkänna. Hästen också.
Men, ni vet vad jag ska säga nu? Just det; man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!
Så - imorgon åker bilen ånyo till verkstaden, traktormeken har lovat fixa traktorn i veckan och det kommer bli riktigt bra att träna på fältet när kornet är skördat. Och båda hästarna är friska och pigga. Peppar, peppar.
Skriv gärna några uppmuntrande ord!
/Er Annette
Först tänkte jag träna hästarna hemma på banan runt fältet. Då pajade traktorn så jag kan inte sladda.
Jaha, jag kan ju åka in till Jägersro lite oftare tills traktorn är lagad, tänker jag då. En gång kunde jag åka dit, sedan gick bilen sönder.
Ja men okej, vi tränar på grusvägarna hemma istället, tänkte jag. Då visar det sig att Goliat vägrar gå den vägen om han inte har sällskap. Och vi har inget sällskap.
Ok, då får jag rida honom ett tag, tänker jag. Det var så vi hamnade i kornfältet som jag beskrev tidigare. Han är inte särskilt intresserad av någon tuffare träning, utan kastar sig hemåt lite då och då om man kräver för mycket. Enda stället han går med på att springa är i kornfältet. Den enda träningen han får nu - förutom att lunka sakta på grusvägarna häromkring under sadel - är alltså att jag rider intervaller i kornet. Inte särskilt lyckat.
Igår kändes det till slut som om måttet var rågat; jag var ute med Wannabe (efter att ha varit tvungen att sko om henne eftersom hon hade trampat sönder en framsko...). När jag var som längst hemifrån där jag brukar vända så öppnade sig himlen och det bara vräkte ner störtregn hela vägen hem. Jag såg knappt vägen framför oss. När jag till slut kom hem var jag lite stukad, får jag erkänna. Hästen också.
Men, ni vet vad jag ska säga nu? Just det; man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!
Så - imorgon åker bilen ånyo till verkstaden, traktormeken har lovat fixa traktorn i veckan och det kommer bli riktigt bra att träna på fältet när kornet är skördat. Och båda hästarna är friska och pigga. Peppar, peppar.
Skriv gärna några uppmuntrande ord!
/Er Annette
Kommentarer
Postat av: Carolina
Det låter faktiskt som att det inte kan bli värre nu! Själv tränar jag inte alls, varken mig eller hästen. Så får det inte fortsätta speciellt länge till... Som tur är har jag ju en andretränare att anlita ;-)
Postat av: Annette
En sådan skulle man ha! Eller i vart fall en dräng. :-)
Men idag gick det riktigt bra med Goliat. Jag tvingade Micke att vara hare på cykel. Då springer Goliat efter utan problem. Bara han har någon framför sig. Han är märklig.
Postat av: Annette
Flytet håller i sig.
Nu fick jag veta att vi måste byta turbon på bilen till kostnaden 11 800 kr.
Postat av: Mia
Fy f-n, bilar ska helst bara fungera, så tråkiga pengar! Men nu kan det bara bli bättre :)
Trackback